Vädret i de nordiska länderna har varit varmare än normalt under sommaren, och dessutom har nederbörden varit större än normalt i Skandinavien under sommaren, vilket har sänkt spotpriserna i de nordiska länderna. Den större nederbörden har fyllt vattenreserverna i Sverige och Norge, medan produktionen av vattenkraft och exporten till Mellaneuropa fortsatt varit hög. Förstärkningen av vattenreserverna har också återspeglats i en sänkning av priserna på elderivat i de nordiska länderna för den kommande hösten och början av vintern.
Finlands överföringsförbindelser till Sverige och Estland har varit starkt begränsade, och därför har Finlands områdespris sjunkit till en mycket låg nivå på grund av det överstora utbudet av vind- och kärnkraft.
Under juli var spotpriset i Finland noll eller negativt under 122 timmar, dvs. i genomsnitt nästan fyra timmar per dygn. Drivet av billiga timmar sjönk det genomsnittliga spotpriset för hela juli till 16,74 euro per megawattimme (MWh).
Mot hösten brukar vindkraftsproduktionen och nederbörden öka i takt med det årstidstypiska vädret. Detta kan leda till att priserna sjunker till en mycket låg nivå, särskilt i början av hösten, när uppvärmningsmängden i de nordiska länderna ännu inte har stigit till vinternivå.
Enligt planerna kommer de årliga, i augusti inledda servicestoppen vid kärnkraftverken att pågå i Finland till slutet av september och i Sverige till mitten av oktober.
Den normala kärnkraftskapaciteten är med andra ord åter tillgänglig vid ingången av vintern. Förbrukningen ökar vanligtvis mot årsskiftet när uppvärmningslasten ökar på grund av sjunkande temperaturer. Kallt väder kan dock förekomma också innan vintern. I sådana fall är typiskt vindkraftsproduktionen också låg, vilket gör att priserna kan stiga till högre nivåer. När temperaturen pendlar runt noll kan det bildas is i vindkraftverken, vilket minskar den tillgängliga vindkraftskapaciteten, särskilt i Finland och Sverige.
Underhållet av överföringsförbindelsen Estlink 2 beräknas pågå fram till mitten av september, varefter överföringskapaciteten mellan Finland och Estland återgår till cirka 1 000 megawatt (MW), efter att ha varit 358 MW sedan slutet av januari. En ökning av exportkapaciteten till ett område med högre pris höjer också priserna i genomsnitt och minskar förekomsten av särskilt låga priser. Nyttan hos kapaciteten i Estlink 2 syns också under perioder med särskilt låg vindkraftsproduktion, när el kan importeras från Baltikum till Finland, men då kan priserna stiga till en hög nivå.
Utöver den ökande genomsnittliga vindkraftsproduktionen betonas också variationerna mellan blåsiga och vindstilla perioder, vilket sannolikt kommer att öka fluktuationerna i elpriserna när vi går mot höst och vinter.
Under perioder med låga priser på grund av gynnsamma väderförhållanden kan de finska priserna sjunka till en mycket låg nivå i linje med priserna i norra Sverige.
I situationer när eleffekten sjunker kan prisnivån i Finland dock stiga närmare priserna i de baltiska och mellaneuropeiska länderna, där de till stor del bestäms av kostnaderna för produktion med fossila bränslen. En försämring av det geopolitiska läget runt om i världen har höjt och kan fortsätta att höja priserna på energiråvaror, vilket också kan återspeglas i de nordiska elpriserna.
Marknadsöversikten har producerats i samarbete med Power-Deriva Oy.
