Vänskapen kulminerar i svampgalenskap

Anu: “Hos mig lutar svampgalenskapen också mot det maniska hållet. Fast i den här åldern kan jag behärska den i den mån att jag inte alltid behöver ta hem hela skogen.”

Tiina: “Samma här. Förr brukade jag roffa åt mig allt. Först efteråt frågade jag mig vem som ska rensa, göra i ordning och konservera dem. Idag tänker jag mer på vem jag kan ge svamparna till om jag hittar en bra svampplats.”

Prisca: “Att jag hittat en kärlek till svamp har jag Tiina och Anu att tacka för. Jag har lärt mycket av dem och direkt dykt ner i den djupa änden och börjat svampnörda. Det vill säga att man hoppar över vanliga kantareller och går efter knölchampinjoner i stället. Det är lite fånigt med tanke på hur oer faren jag är som svampplockare.”

Anu: “Hos oss går svampintresset i släkten. Min mamma kommer från Östra Finland, där jag har plockat mycket matsvampar tillsammans med mormor. Min farsa var en finsmakare på sin tid och en passionerad svampplockare. Han brukade åka ut och plocka svampar på kvällarna efter jobbet i skenet av en pannlampa. Jag ärvde ett urbra torkskåp från Orakas av honom.”

Tiina: “Jag var tidigare kock. Jag blev totalt svampfrälst när vår köksmästare tipsade mig om bra svampställen. Så småningom djupnade det till en svampgalenskap.”

Tiina: “Höstens höjdpunkt är vår gemensamma årliga svampretreat på min familjs sommarställe i Ingå skärgård. Vi plockar svamp i skogen, lagar mat, badar bastu och dricker champagne.”

Anu: “Jag såg precis ett inlägg på Facebook från vår retreat 2020. Då plockade vi sex kilo svamp. Det var samma år som vi lanserade våra svampplockarnamn. Mitt är Lavhuvud eftersom jag såg ut som om det växte skägglav på mig. Jag hade tillbringat exceptionellt mycket tid i skogen eftersom det var året vi tog de flesta fotografierna till min svampkokbok Sienihullu (Svampgalen). Tiina i sin tur tycker om soppar och fick heta Sopp-Valkonen.”

Prisca: “Jag är Skogarnas Cousteau eftersom jag hade en röd mössa liksom den franske äventyraren Jacques Cousteau. Namnet beskriver också hur jag ser våra skogsturer som äventyr. Anu och Tiina säger att här luktar det karlJohan, och sedan bär det av åt något håll.”

Tiina: “Vi har precis slagit fast årets retreat. Jag har en liten bebis och var lite osäker om det skulle lyckas med retreaten, men min make har lovat att ta hand om bebisen medan vi är ute och plockar svamp.”

Prisca: “Jag ser alltid fram emot vår retreat. Vi brukar gå på restaurang i Helsingfors, men där ses vi bara ett par timmar. På retreaten hinner vi gå igenom våra liv, de senaste ryktena och allt om jobben och familjerna. Jag vet inte om det kan finnas något bättre för vänskapen.”

Anu: “Vi har haft retreaten i sex år nu. Vi träffades för första gången år 2012 när vi alla deltog i en utbildning i innehållsproduktion. Av någon anledning höll vi ihop och blev en sådan här svampplockartrio.”

Prisca: “Vi är mycket likadana som människor. Vi förenas av att vi alla ser världen genom smaker, mat och njutning. Dessutom har vi en stark vilja att vara vänner. Vår vänskap har också blivit allt tätare för varje år som går.”

Tiina: “Jag hoppas vi fortsätter med våra svampretreater när vi är gamla gummor och får hjälpas åt att komma över diken.”

Anu: “En del av retreaten är att vi börjar planera måltiderna i god tid eftersom vi alla är matmänniskor.”

Prisca: “Tiinas skagenröra och svamp pizza är måsten. Citronslemskivling och sopp funkar extremt bra på pizza.”

Tiina: “Anu är den som vet mest om svampar av oss tre. Det är härligt när hon gör avsmakningar med arter som jag och Prisca inte har provat. Vi smakar på dem och funderar vad de olika svamparna skulle kunna kombineras med.”

Prisca: “Att Anu har en mångårig erfarenhet syns i hennes svampkokbok. Den är en fantastisk samling av mångfacetterade tankar om hur olika smaker kan användas.”

Anu: “Nu får du mig att gråta.”

Prisca: “Jag blir också rörd för att jag är så stolt över dig.”

Anu: “Jag har hållit på med vilda örter i tiotals år, men svamparna är nog det stora temat i livet.