Vi träffade ett glatt gäng från Haukipudas och diskuterade bland annat båtliv och vänskap.
Seppo: För mig är båtar en livsstil som sitter i generna. Min pappa jobbade ute på havet med att flotta timmer, byggde båtar själv och var en aktiv sjöfarare. Hans båt Tupu var en välbekant syn för många i vattnen runt Uleåborg. Min farfar var också fiskare, och även mina barn trivs till havs.
Jari: Jag hittade båtlivet i början av 1990-talet. Min första båt, Ulrika, köpte jag av Seppo. Med den seglade jag och min familj i ett tiotal år. Nu har jag ingen långfärdsbåt, men är delägare i en lättare och snabbare tävlingsbåt. Jag rör mig mycket till havs också på arbetets vägnar för att jag är forskningstekniker vid Uleåborgs universitet. Vi far ut och tar prov och gör mätningar i Bottenviken.
Timo: Jag har seglat i 12 år, och innan dess brukade jag köra motorbåt i vattnen utanför Haukipudas och Ijo. Seppo och jag känner varandra redan från skolan, och Jari lärde jag känna när jag blev medlem i segelklubben i Haukipudas och nyligen hade börjat segla. Han var ordförande i klubben då, nu har jag den posten. Kai känner jag sedan ett trettiotal år tillbaka. Att segla är också en gemensam hobby för mig och min hustru.
Jari: Vi alla tillbringar sommaren ute på sjön både tillsammans och var och en för sig. Vi håller kontakt också utanför säsongen. Vi träffas för att bada bastu eller hörs på telefon. I bastun pratar vi om båtar och hur vi eller våra gemensamma vänner har det, men också om politik och till exempel den gröna omställningen. Seppo: Vi är ett bra gäng som trivs med varandra och litar på varandra. När vi är ute och seglar utgår vi ifrån att alla ska få göra allt, fast vi också fördelar nyckelroller efter våra respektive styrkor.
Timo: När säsongen börjar hjälps vi åt att sjösätta båtarna. De behövs flera par armar för att lyfta master så vi ställer upp för varandra. Segelklubben i Haukipudas har en egen stuga på ön Röyttä som ligger 4–5 kilometer utanför Ijo. Där är det roligt att träffas med det här gänget eller i en större grupp.
Jari, Seppo och de övriga i kompisgänget siktar på att runt midsommar segla över till Höga Kusten i Sverige med Seppos båt Vivian. Utöver båtlivet njuter vännerna av att äta god mat och bada bastu.
Jari: På vintern när man kan åka skidor eller snöskoter till ön sköter vi stugan på talko. Vi har bland annat röjt bort träden som växer i ihåligheterna i den gamla vågbrytaren för att de inte ska ha sönder den när de växer. Vågbrytaren ligger nu över havsytan, men vi vill bevara den som sevärdhet. Det kommer också folk som inte är medlemmar i segelklubben eftersom de vet att vi alltid har bra stämning och roligt på våra talkon.
Timo: Runt midsommar ska vi fyra från Haukipudas och Tapio, som kommer från Kemitrakten och är vän till Seppo och Kai, ta och segla till Höga Kusten i Sverige. Det blir en färd på cirka 300 sjömil och tar två eller tre dygn beroende på vädret. Det kräver ordentlig planering på förhand.
Seppo: Tanken på seglingen föddes för ett par år sedan. Min fru och jag skulle åka med Vivian, en Comfortina 32-segelbåt som vi namngett efter vår dotter, till Höga Kusten för att beundra naturen där, men pandemin kom i vägen. Nu tänker vi ta revansch. Först seglar jag med det här gänget till den svenska sidan, sedan sätter jag av dem där och min hustru stiger ombord i stället och följer med hem.
Jari: Vi tänker navigera på det gamla viset och bland annat beräkna avstånden själva. I mitt arbete hos staten är jag van vid att det är tekniken som sköter sådant där, men nu ska vi friska upp våra sjöfararkunskaper. Dessutom ska vi laga god mat ombord, till exempel fisk.
Seppo: En god vänskap utgår ifrån att göra saker och ting tillsammans, till exempel planera och genomföra den här resan. Visserligen är det enda säkra med segling att planerna förändras. Exempelvis kan vädret göra att den slutliga destinationen byts ut. Men ingenting är obligatoriskt för oss: målet är bara att alla har det trevligt under resan.
Timo: Det bästa med segling är att njuta av själva färden. Målet behöver inte vara märkvärdigare än så. På havet glömmer man alla onödiga sorger och vardagsbekymmer.
Jari: När man lägger ut från kajen är man egentligen redan framme vid målet. Det är det lugna sättet att färdas utan att sikta på en etapp. Naturen, dess ljud och miljön – det är grejen med segling för mig.
Seppo: Det bästa med båtlivet är friheten och frihetskänslan. Fast jag aldrig har seglat över Atlanten ger redan vetskapen om att den möjligheten finns en bra känsla. Att ha en segelbåt är också ett intresse där man kan ta hemmet med sig. Mitt och min frus sommarhem finns under däck, och uppe på däck kan såväl barnbarnen som vännerna vara med och segla.
Båtvänner
- De omkring 60-åriga båtkompisarna från Haukipudas Timo Kaarre, Seppo Kaikkonen, Kai Tirkkonen och Jari Ylönen samt förstärkningen från Keminmaa Tapio Rantamartti siktar på att runt midsommar segla ut mot Höga Kusten.
- De flesta i gänget är aktiva i segelklubben i Haukipudas som har cirka 130 medlemmar. En del är samtidigt även medlemmar i andra båtklubbar.
- Kompisgänget håller kontakten även utanför båtsäsongen.
Text: Rosanna Marila
Foto: Kai Tirkkonen
