Jag kommer från en stad nära Paris som heter Melun. Redan i tonåren klädde jag mig annorlunda än de flesta. Jag var femton när jag började kombinera vintage och nutidskläder.
Den slutgiltiga vändpunkten var när min bästis flyttade till London med sina föräldrar. Där började hon gå på rock’n’roll-klubbar. Året var 1988, och då var 50-talet på modet. Jag tillbringade alla mina semestrar hos min vän och tänkte: yes, det här är min grej! Musiken, kläderna, stämningen… allt kändes så eget. För mig innebär 50-talsintresset estetik, sättet att klä sig, att leka och samla på saker.
Mina värderingar är ändå helt moderna. Senare var jag på min väns bröllop i London, och där träffade jag en underbar finsk kille, Jouni. Jag visste nästan ingenting om Finland, men Jouni och jag var genast på samma våglängd. Vi delade ett gemensamt intresse för 50-talet.
”Jag köper bara underkläder som nya, men även de är gjorda efter gamla modeller.”
Vi bodde i olika länder i ett år tills jag beslutade att flytta till Finland. Jag gick på ett par kurser i finska och tänkte att det ska nog gå bra. Det var inte helt så lätt, men nu har jag ändå bott här i 25 år och tänker nästan inte ens på franska längre.
Vi bor i en lägenhet i Helsingfors innerstad. Vi har renoverat och inrett vårt hem tillsammans i 50-talsanda. Jag gillar verkligen vårt hem, tycker att det är coolt! I garaget har vi också två gamla amerikanare som Jouni tycker om att restaurera.
Prylarna i hemmet kommer lite varstansifrån. Vi har ju rest runt i världen och gått på vintagebutiker och loppmarknader i 30 år. Samlandet är en del av livsstilen. Det är ett slags skattjakt där man hela tiden letar efter en pusselbit som saknas.
Det är en jätterolig känsla när man hittar en perfekt grej som kompletterar en klädsel eller hemmet.
Också gemenskapen är viktig. Vi besöker vintageevenemang och festivaler i Finland och utomlands flera gånger om året. Där säljer man kläder och skivor, lyssnar på band och dj:ar, dansar och träffar kompisar från hela i världen.
Runt 95 procent av mina vänner är vintageentusiaster. Ibland dansar vi jive och håller hemmaloppisar där vi funderar på vilket plagg som skulle passa vem, hjälper varandra med att dra igen dragkedjan och ger smakråd. Det är underbart!
Alla mina kläder är vintage. Jag köper bara underkläder som nya, men även de är gjorda efter gamla modeller. Jag älskar att planera olika klädslar. För sex år sedan hade jag en blogg som hette 365 Vintage Days. Med den ville jag skapa synlighet för den finska vintageföreningen Fintage. Idén var att jag skulle hitta på en ny klädsel för varje
dag under ett år.
Bloggen blev överraskande välkänd ute i världen.
En gång när jag var i en vintageaffär i Chicago kom en kvinna och frågade mig om jag var hon från den där bloggen.
Jag hittar inspiration till min klädsel i gamla postorderkataloger, filmer och tidningar från 50-talet – och hos mina vänner. Hörnstenarna i min stil är klänningar eller kjolar som har något skojigt tryck samt olika armband och skärp. Jag försöker alltid planera klädseln så att handväskan, skärpet och skorna har samma färg.
Största delen av mina kläder köper jag på nätet, men jag har också gjort superfina fynd i vintagebutiken Frida Marina som ligger precis i knutarna där vi bor. Jag klär mig i 50-talsstil varje dag, men på jobbet tonar jag ned lite. Det är mitt eget val. Jag jobbar som expert på miljö- och samhällsansvar hos Finn-fund. På jobbet brukar jag till exempel inte ha stora armband, eftersom de gör det svårt att skriva på dator.
Ibland kan kollegor beundra mina kläder, men det är väldigt sällan som någon jag inte känner kommenterar dem. På gatan stirrar man oftast bara – finländarna är ju sådana. I utlandet kan det hända att folk vill ta ett foto på mig. Det känns lite fånigt. Man klär sig som man vill och folk beter sig som om man skulle vara ett djur på zoo:
Titta, en panda! Titta, hon klär sig i vintage!
Som 30-åring var jag inte ännu tillräckligt modig. Då hade jag modernare kläder på jobbet. Nu när jag har passerat 50 vågar jag leva det här fullt ut. Vintage är en stark del av min identitet. Det här är vad jag är.
