I Kina planerar man redan för fullt delfinarier med robotdelfiner som dragplåster. Hittills har de flesta robotdjur som används till exempel vid terapi eller vård snarast påmint om mjukisdjur eller mekaniska varelser tagna ur scifi-filmer. Nu har teknologiföretaget Edge Innovations i Nya Zeeland utvecklat robotdelfiner som både ser ut och känns som de riktiga djuren när man smeker dem. De väger också lika mycket som sina naturliga artfränder och har lärt sig ett delfinlikt beteende med hjälp av artificiell intelligens. De kan också fjärrstyras till att göra olika tricks.
Men ger synen av en robotdelfin oss samma känsla och upplevelse som ett riktigt djur, eller fattas något?
Saken har två sidor, tycker Elisa Aaltola, som är docent i filosofi vid Åbo universitet och specialiserad på etiska och filosofiska frågor kring djur. Om ett robotdjur är vänligt och lekfullt känner människan automatiskt empati för det, mer specifikt en primitiv kroppslig empati.
”Då identifierar man sig med den andra bara på det kroppsliga planet. Intellektet eller förnuftet deltar inte, och man tänker således inte på om delfinen är riktig”, förklarar Aaltola.
Å andra sidan är växelverkan med även den allra mest avancerade artificiella intelligensen inte lika snabb och smidig som med ett äkta djur.
”Hur äkta ett robotdjur känns beror på vår förmåga att försjunka i vår fantasivärld. Barn kan tycka att robotdjuren är roliga att titta på eftersom de har bra fantasi och robotens klumpighet inte stör dem. Detsamma kan gälla för dementa äldre som nödvändigtvis inte helt kommer ihåg hur ett riktigt djur skulle bete sig.”
Aaltola tycker att det är bra att man utvecklar nya, mer etiska sätt att lära känna vilda djur än att hålla dem i fångenskap. Utvecklingen ska inte stanna vid delfiner, lovar Edge Innovations. Med samma teknik är det möjligt att skapa vilka varelser som helst, allt från vithajar till drakar.
Text: Elina Vironen
