Föreställ dig att du står på en stor kvartersinnergård i en stad. Den gemensamma gården kantas av gamla byggnader och förskönas av träd, blommor och gräsmatta. Det finns bänkar där invånarna kan sitta och umgås med varandra och lekplatser för barn. Inga bilar står på gården, bara ett svagt trafikbrus hörs i bakgrunden. Någonstans klingar musik och ljud av liv.
I Helsingfors finns sådana innergårdar till exempel i den över hundra år gamla Apborgen i Vallgård och i Gripenberg- och Sonck-kvarteren i Tölö. Även andra städer har likadana kvartersinnergårdar. Och det behövs flera av dem, tycker stadsaktivisterna Kaisa Viitanen och Anne-Mari Ahonen.
För sex år sedan grundade de Facebook-gruppen Korttelipihat takaisin (Kvarstersinnergårdarna tillbaka) och framförde där tanken på gemensamma kvartersinnergårdar samt efterlyste idéer om hur sådana kan åstadkommas. Det har lett till en mängd evenemang, paneldiskussioner, gårdsfester, tidningsartiklar och upprepade förhandlingar med Helsingfors stad.
Önskar mer kvarterskänsla
Viitanen och Ahonen har hämtat idéerna till sin stadsaktivism från Holland och Danmark, i synnerhet från Köpenhamn.
”Jag bodde i cirka fyra år i Amsterdam. Jag blev fascinerad av hur staden uppmuntrade invånarna till att skapa mer variation på trottoarerna och grönska i närmiljön med till exempel planteringar. I Köpenhamn, hemstaden för hygge, började kvartersarbetet redan på 1960-talet”, berättar Viitanen.
I Finland bär ett husbolags styrelse ansvar för god förvaltning av den gemensamma egendomen. Därför är styrelserna först och främst intresserade av husteknik, ekonomi och invånarnas säkerhet. Men för invånarna spelar även uppbyggnad av tillit, trivsel och gemenskap en stor roll. De står högst upp även på Viitanens lista över saker som ökar boendetrivseln.
Viitanen skulle gärna se mer kvarterskänsla i staden. Att invånarna i ett kvarter känner varandra och husbolagsstyrelserna är i kontakt sinsemellan. De på andra sidan staketet är inte ett hot, utan den gemensamma gården är en möjlighet.
En gemensam kvartersinnergård kan ge invånarna mer välbefinnande och trivsel, men även ekonomiska fördelar.
”Det sociala är viktigt. I staden är det många som bor ensamma. När man inte känner de andra som bor i huset eller kvarteret går man miste om bykänslan. På en gemensam gård är det lätt att lära känna folk och göra saker och ting tillsammans. Det finns sällskap för alla oavsett ålder, och ensamheten minskar”, säger Viitanen.
Grönt är uppfriskande
Stadsnaturen har blivit allt viktigare för oss. Klimatförändringen har redan gett en föraning om hur framtiden kan vara. Det blir fler skyfall och värmeböljor. En kvartersinnergård med träd och pergolor ger skugga i hettan. Trädrötterna och den oasfalterade marken suger upp vattnet efter regnen. Kvartersinnergården minskar de boendes klimatavtryck på många sätt.
”I bästa fall ger en kvartersinnergård besparingar om husbolagen kan göra upp ett avtal om gemensam fastighetsskötsel. Undersökningar visar att man kan förlänga intervallet för sophämtning om man har en gemensam avfallshantering, i synnerhet om det används komprimerande underjordiska avfallsbehållare. Det kan också minska bullret från tung trafik och utsläppen på gatorna”, säger Ahonen.
Viitanen tycker att delningsekonomi bäst fungerar i ett helt kvarter.
”Exempelvis kan man i ett hus ha outnyttjade bastutider, medan de i ett annat hus inte räcker till åt alla.”
Redan nu ser man att en kvartersinnergård gör fastigheten mer intressant och ökar dess värde. En utsikt över en grön gård är ett säljargument.
Verktygslåda på kommande
”Det har skett en hel del positiva saker. Vi får ofta frågan hur man ska göra för att driva saken vidare med grannarna och husbolaget”, säger Ahonen.
Viitanen och Ahonen har på känn att staden har en ny sorts vilja att uppmuntra sina invånare att göra staden trivsammare.
”Sannolikt kommer vi att redan i år börja ställa samman en verktygslåda för dem som vill grunda en kvartersinnergård. Den ska göra det lättare för envar att skräddarsy sin egen gård”, säger Viitanen entusiastiskt.
Viitanen och Ahonen har som mål att sammanställa information som behövs för att grunda en kvartersinnergård: vem ska man kontakta och hur, vilka argument kan man använda, hur kan man få andra att intressera sig och förstå hur det kan bli?
”Man behöver inte börja med att riva ned gårdsmuren. Först kan man öppna en passage i nätstaketet och ställa ett par bord på båda gårdarna. Även något ganska litet kan göra stor skillnad”, uppmuntrar Ahonen.
Text: Sirkku Saariaho
Foto: Meeri Utti
