När peppade du din jobbarkompis sist? Kommer du ihåg när en kollega drog en vits på ett möte och hela gänget brast i skratt? Eller när din chef visade flexibilitet med din önskan om ledighet?
I alla dessa vardagliga situationer döljer sig en av de mest eftertraktade färdigheterna i dagens arbetsliv: empatiförmågan. Förmågan till empati betyder att vi förstår andra människor och kan samarbeta med dem.
”I arbetslivet behöver vi människokunskaper eftersom att arbeta i grund och botten betyder att lösa problem tillsammans med andra människor”, säger hjärnforskare Katri Saarikivi.
Det finns en lång rad undersökningar som förutser att automatiseringen kommer att beröva miljoner människor deras arbetsplatser under de kommande årtiondena. Empati är ändå någonting som en maskin inte kan lära sig, och därför är empati en stark trend i arbetslivet just nu, anser Saarikivi. Den är som en superkraft som gör människan oersättlig på arbetsplatsen.
”Empati är en av de mänskliga funktioner som är svårast att automatisera. För att en maskin skulle kunna vara empatisk på samma sätt som en människa borde den ha fantasi, ett känsloliv och även en känsla för situationen.”
Ofta förknippar man empati med att dela glädje och sorg med en vän, men ur neurovetenskapens synvinkel är att dela känslor bara ett av empatins områden.
”Överföringen av känslor mellan människor beror på ett spegelsystem i hjärnan som på sätt och vis inte ser oss
som skilda individer. När du ler aktiveras också mina kindmuskler automatiskt. På samma sätt smittar också kratt och gäspningar av sig.”
En annan viktig del av empatin är att förstå den andra. Förståelsen stöttas av hjärnans mentaliseringsnätverk, som också är väsentligt viktigt för fantasin. Den tredje delen, medkänslan, aktiverar de hjärnområden som har att göra med socialisering, motivation och välbehag.
I arbetslivet behövs empatins alla delar. I en undersökning som gjordes vid Tammerfors universitet kom det fram att man genom empati i arkitektur – att man sätter sig in i den andras situation – skapar bättre tillgänglighetsanpassade lösningar i byggnader. Att vara på samma våglängd med kollegor förbättrar i sin tur förmågan att samarbeta.
”I en undersökning kom det fram att när försökspersonerna gungade i gungstolar i samma takt tyckte de mer om varandra och arbetade bättre ihop än när de gungade i olika takt.”
Vi kan träna på empatiförmågan liksom på andra färdigheter. Man kan utveckla sin förmåga att gå i en annans skor genom att läsa skönlitteratur eller att spela teater – genom att göra saker som eggar fantasin och visar världen ur någon annans ögon. Det mest effektiva sättet är kanske ändå att ha öppet sinne och lära känna
olika människor, helst sådana som tänker annorlunda än en själv.
”Det vore fantastiskt om vi skulle kunna debattera saker på ett mer kvalitativt sätt. På Twitter får man den bilden att toleransen för tankar som avviker från ens egen världsbild är mycket låg idag. Man stänger dem ute i stället för att försöka se saker från den andras perspektiv och att argumentera sina egna åsikter bättre.”
För att empatimekanismerna ska kunna fungera är det viktigt att vi verkligen är närvarande när vi växelverkar. Då kan hjärnan motta så mycket information om den andra som möjligt. Ju mindre hjärnan lär sig om den andra, desto svårare är det att vara empatisk. Därför kan distansarbete orsaka empatiproblem. När vi inte befinner oss i samma rum förstår vi inte varandra lika bra som normalt och samarbetet kan gå trögt.
”Videosamtal ger en känsla av att vi skulle vara i samma rum när vi kan se varandras miner. Det händer ändå lätt att vi pratar i munnen på varandra eftersom vi inte märker de små gesterna. Vad som fattas är att vi synkroniserar oss med varandra.”
Text: Elina Vironen
Bild: Heli Blåfield
