Hur stoppar vi förlusten av den biologiska mångfalden? Hur kan matproduktionen bli hållbar? Hur kan vi säkra vår personliga integritet i den digitala tidsåldern? Det är bland annat sådana här problem man vill lösa genom det forsknings- och utvecklingsarbete som regeringen nu satsar på. I vårens ramförhandlingar drog regeringen tillbaka de planerade nedskärningarna inom forskning och utveckling, och i stället ökar finansieringen jämfört med den tidigare budgetramen.
På längre sikt vill regeringen öka satsningarna på forskning så att andelen av bruttonationalprodukten senast år 2030 uppgår till fyra procent. Som jämförelse kan konstateras att andelen i Sverige, som år 2020 satsade mest på forskning och utveckling av alla EU-länder, uppgick till cirka 3,5 procent.
Av alla OECD-länder har Israel den största forskningsfinansieringen: 5,4 procent av bruttonationalprodukten. Den främsta finansiären av forskning i Finland är näringslivet. Även om staten och andra offentliga aktörer bara står för cirka 30 procent av finansiering en är den offentliga sektorns stöd ändå viktigt, betonar Sitras projektledare Kari Herlevi.
”Undersökningarna har visat att forskningsfinansiering från det offentliga uppmuntrar företag att själva investera i forskning och utveckling. Det åstadkommer en god cirkel som skapar produkter, tjänster och patent. Förbättrat kunnande ger genomslag på företagens omsättning, lönsamhet och sysselsättning. På så vis stöder satsningarna på forskning och utveckling hela samhällsekonomin och välfärden.”
Mer ekologi och självförsörjning behövs
Regeringen gav ifjol ut en undersökning som visar att de tre viktigaste forsknings- och utvecklingsområdena för Finland är elektronikindustrin, programvarubranschen och verkstadsindustrin. Klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald och den allt striktare miljölagstiftningen motiverar aktörerna i olika branscher att ta fram nya miljövänliga lösningar. Ett exempel är energibranschen som måste utveckla nya driftsäkra sätt att producera energi när man avstår från fossila bränslen.
”Det är bråttom med att lösa hållbarhetskrisen. Vi behöver en elektrifiering av samhället och innovationer för den, efterfrågeflexibilitet och satsningar på lagring av el och på batteriteknologi.”
Den gröna energiomställningen har fått fart av kriget i Ukraina. Europa vill bli av med olje- och naturgasleveranser från Ryssland så fort som möjligt.
”Det är ofta just brytningsperioder och förändringar i marknaden eller världssituationen som tvingar oss att tänka om kring vår verksamhet.”
Innovationer som stärker självförsörjningen och tillgången på inhemsk mat och energi är högintressanta just nu. Dessutom menar Herlevi att återvinning av råvaror kommer att öka i betydelse.
”Idag kommer största delen av kritiska jordmetaller, som används i till exempel digitala apparater, från Kina. Vi borde ta tillvara och återvinna material för att minska vårt beroende av Kina.”
Gröna digitala lösningar har potential
Ett sätt att minska vår belastning på miljön är de gröna digitala lösningarna. Till exempel en matsvinnsbutik på nätet eller en app där man kan boka en lånebil gör samtidig livet lättare för konsumenterna. Herlevi skulle gärna se mer satsningar på forskningen och utvecklingen av sådana lösningar. De finns höga förväntningar på digitaliseringen och dess möjligheter med tanke på miljön, men det behövs även mer information om digitaliseringens negativa miljöeffekter.
”Hur mycket el slukar dataöverföringen, vilka miljöutsläpp orsakar den och varifrån fås råvarorna till alla apparater? Vi måste effektivt ta tillvara digitaliseringens möjligheter och samtidigt minimera nackdelarna.”
Text: Elina Vironen
Foto: Kirsi-Marja Savola
